monsterbajset

Det är läskigt när man tänker på hur dödlig man faktiskt är.
Igår, som dom flesta vet, dog två unga människor i en bilolycka på Sandbacka. Jag kände inte dom som var inblandade, vad jag vet iallafall. Men det hugger ändå till i mitt hjärta när jag tänker på att det skulle lika gärna kunna vara mina närmaste vänner som satt i den där bilen, eller min syster. Eller jag. Det är av precis denna anledning jag är åkrädd när jag åker med folk som håller på och sladdar och har sig. Det är roligt tills något händer. Det är roligt att köra för fort, tills något händer. Det är bättre att vara försöktig. Jag är en försiktig människa och det kommer jag nog fortsätta vara när jag får körkort också för det är inte värt att sladda runt ett hörn och plötsligt kommer det möte.
Jag tycker otroligt synd om de dödas nära och kära, som måste gå igenom detta. Men de som jag känner mest är att jag hoppas, verkligen hoppas att det två överlevande kan fortsätta leva sina liv efter det här. Jag skulle aldrig kunna göra det tror jag. Skulden jag skulle känna över att JAG fick leva och inte mina vänner. Det skulle förmodligen ta död på mig.

Det är inte många som läser det jag skriver, men det kanske kan få någon att tänka en extra gång innan dom sätter sig i bakom ratten efter lite för mycket alkohol, med sommardäck när det är halkigt, eller när dom bara vill fara ut på västerslätt och sladda en kväll. Gör aldrig något av detta, gör det speciellt inte om det är fler än bara du i bilen. Ett annat liv på ens samvete vill ingen ha.



Var försiktiga!