Små steg tar en också framåt

Jag hade glömt hur känslig jag är för lök när jag började hacka den första av två gula lökar. Det gick bra dom första 10 sekunderna, sedan gick det käpprätt åt helvetet. Det sprutade tårar och jag kunde inte se eller öppna ögonen vissa stunder. Kunde knappt vara inne i köket eller nära diskbänken. Fick hacka i 20 sekunder, sedan pausa i typ en minut och sedan hacka lite till och sedan pausa. Så höll jag på i en halvtimme, tillslut blev jag så less på att inte kunna se riktigt. Jag kom också överens med mig själv om att jag aldrig fick lära mig hacka lök på hemkunskapen. HUR HACKAR MAN LÖK på bästa/effektivaste sätt? Jag hatar stora lökbitar, eller.. Jag tycker inte om lök överhuvudtaget, därför var det så jobbigt att inte kunna hacka små nätta lökbitar på ett efektivt sätt, om jag inte ville stå och hacka varje (redan hackad bit) en gång till, och det var jag inte så sugen på. Tillslut hade min bägare runnit över så jag hackade lite på måfå och slängde ner allt i pannan. Tog ju bara en halvtimme att hacka två lökar. Men korv stroganoffen blev helt okej! Är väl huvudsaken.

Har hunnit tömma tre garderober och en städskrubb också, hjärtat har köpt en ny stor garderob så det behövdes plats. Jag är bäst. Snart DH, ska ta in täcket och lägga mig och mysa i soffan.

Kommentarer
Postat av: Susanna

Slapa på dig ett par skidglasögon.. det funkar faktiskt

2009-10-21 @ 16:24:56

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0